Agility är en hundsport som uppstod på 70-talet i England, när man behövde pausunderhållning till en hundutställning. Sedan dess har sporten snabbt spridit sig, och blivit populär i många länder. Det är lätt hänt att man blir agilitybiten.

I agility ska förare och hund jobba som ett team. Banan som ska springas ser annorlunda ut på varje tävling, och de upp till 20 hindren ska tas i en särskild ordning och från ett särskilt håll. Skulle hunden riva ett hinder blir det fem minuspoäng. Dessutom finns en ramtid som måste hållas, springer hund och förare för långsamt runt banan blir det också minuspoäng.

Den hund som klarar banan på snabbast tid, och med minst antal fel, avgår med segern.

Historia

När en sport snabbt blir populär kan det vara svårt att spåra dess rötter, även om de inte går speciellt långt tillbaka i tiden. Den första tävlingen i agility arrangerades troligen vid Crufts-utställningen i England 1978. John Varley och Peter Meanwell konstruerade en bana, med inspiration från hästhoppning, för hundar att tävla på som pausunderhållning mellan olika moment. Syftet var att demonstrera hundens naturliga hastighet och smidighet. Det sistnämnda heter som bekant ”agility” på engelska, och därifrån kommer sportens namn.

Det kan ha funnits liknande uppvisningar tidigare, arrangerade av exempelvis hundförare i det brittiska flygvapnet. Hur som helst var det Crufts 1978 som blev genombrottet. De som bevittnade tävlingen där blev begeistrade. De ville se mer, och många av dem ville också låta sina egna hundar tävla. Redan året därpå erbjöd flera brittiska hundklubbar kurser i agility. Den första tävlingen hölls i december 1979.

1980 fastställde den brittiska kennelklubben regler för agility, och samma år användes den nya regelboken vid en tävling som hölls under Crufts’ hundutställning. Under de kommande åren arbetade hundtränaren Peter Lewis, som var en av domarna under denna tävling, med att sprida agility utanför Storbritanniens gränser. 1983 grundades den första renodlade agilityklubben i Storbritannien, och den första tidningen tillägnad sporten, Agiltiy Voice, började ges ut av klubben samma år.

Agility i Sverige

Författaren och hundpsykologen Marie Hansson introducerade agility i Sverige 1985. Hon hade utbildat sig inom sporten i Storbritannien, och drev under några år tidningen Agilitybladet. Idag bor hon i Falkenberg, vilket inte är någon tillfällighet. Staden har en av Sveriges bästa agilityklubbar, och Hansson har tävlat i sammanlagt 23 agility-SM.

Agility blev nämligen en officiell sport i Sverige 1 mars 1987. Mer om Marie Hansson finns att läsa här, i en artikel skriven i samband med hennes 50-årsdag 2009.

Det är dock inte bara i Falkenberg som agility är populärt. I Ronneby finns Amanda Jacobsson, som tränar agility tillsammans med sin hund Nova. Målet är inställt på ett framtida SM, men än så länge tävlar de i den medelsvåra klassen, för Karlshamns hundungdom.

Amanda Jacobsson säger att de flesta hundar gillar agility, men att det är viktigt att inte pressa dem för hårt. Ställer man för höga krav kan hunden tappa intresset. Samspelet mellan förare och hund är oerhört viktigt för att nå framgångar i denna sport.